Bild: Jyrki Sahinoja / Kuvatoimisto VastavaloVehoniemenharju ingår i en åskedja som sträcker sig från Kauhajoki till Hollola. Vehoniemenharju och Kejsaråsen uppstod mellan två islober av inlandsisen och bildar i dag ett 4,5 km långt näs mellan sjöarna Längelmävesi och Roine. Åsens rygg ligger som högst 51 meter över de omgivande sjöarnas yta. Åsen är så hög och smal att dess sluttningar ställvis är mycket branta.


På olika sluttningar av näset, som går från nordväst mot sydost, råder mycket olika växtförhållanden. På de solstekta sluttningarna mot Roine domineras växtligheten av talldominerade relativt torra moskogar, medan växtligheten på de skuggiga sluttningarna på Längelmävesisidan domineras av gran och är ställvis rentav lundartad.

Bild: Hannamaria PotilaFörsumpade fördjupningar och dödisgropar skiljer sig från omgivningen och varandra när det gäller växtligheten. Tjärnen Uhkainlampi är den mest spektakulära dödisgropen på området och det enda vattenområdet på själva åsen. Stränderna längs åsen kantas av ett bälte av främst al, björk och hägg. En kuriositet för Vehoniemenharju är masurbjörkarna; en del av dem är vilda, andra är planterade på 1930-talet.