I Otajärvi möts en frodig fågelvåtmark och ett kargt insjölandskap. Sjöns
södra och östra delar består huvudsakligen av karga områden med bergsstränder.
Däremot är den norra ändan av Otajärvi ytterst frodig, och där förekommer
vassruggar och sävtuvor. Den norra ändan hotas faktiskt av igenväxning. Längs
stränderna orsakas igenväxningen av vassens och videts utbredning. På de öppna
vattenområdena är problemet tjocka vattenmossförekomster.
Otajärvis mångidiga fågelfauna
Otajärvi är en av våra bästa fågelsjöar mätt i sjöfågelfaunans art- och
parmängd. Enligt en fågelutredning som gjordes år 2002 häckade det 14
sjöfågelarter vid sjön, vars sammanlagda parmängd var 259.
De rikligaste förekommande sjöfågelarterna i sjön är
knipa, kricka och gråhakedopping. Dessutom häckar bl.a. sångsvanen vid Otajärvi, och sedan
år 1997 har även grågåsen häckat där. Tack vare områdets speciella karaktär kan
man se dykande storlom i Otajärvis karga södra ända.
I Otajärvi häckar även flera sjöfågelarter som är fåtaliga i Finland.
År 2002 häckade det t.ex. tre par bruna kärrhökar vid sjön och
det fanns upp till 18 vattenrallrevir. Till sjöns ljudvärld
om natten hör de småfläckiga sumphönorna och rördrommarna. Dit hör även
dvärgmås, trana och gråhakedopping. Skäggmesen, som hör till de senaste
nykomlingarna i den häckande fågelfaunan, har häckat på sjön sedan början av
1990-talet.
Även i sjöns strandskogar häckar det värdefulla
fågelarter, såsom mindre hackspett och stjärtmes. Dessutom är jagande lärkfalkar,
ormvråkar och fiskgjusar en vanlig syn på Otajärvi.
Värdefulla naturtyper
Förutom den mångsidiga fågelfaunan finns det i Otajärvi även naturtyper som
enligt EU:s naturdirektiv bör skyddas. Otajärvi representerar nämligen en
naturligt frodig sjö. Dessutom finns det bl.a. skogsmadar längs stränderna, och
vid sjöns södra ända finns det ett område som hör till skyddsprogrammet för
gamla skogar.
Sjöns skötsel och återställning
I sjöns norra ända har det gjorts experiment med att avlägsna vattenmossa.
Avlägsnandet av mossan är en förstahjälp för att förbättra sjöns tillstånd, men
det ger även värdefull information om tillämpningens följder, som kan användas
på andra ställen. Mossa har under åren 1999, 2001 och 2002 avlägsnats på ett ca
1,5 hektar stort område.
I Otajärvis omgivning har det tidigare funnits strandbetesängar, som efter
att betesgången upphört har försvunnit då vass och vide har tagit över
stränderna. Det strävas till att återställa de öppna strandängarna med slåtter
och betesgång. På sjöns största ö Iso-Kaskinen har stränderna återställts till
naturligt tillstånd genom att riva gamla byggnader.