Utinaturen.fi - Första sidan
Forststyrelsen

Naturen i Urho Kekkonens nationalpark 

Urho Kekkonens nationalpark symbol - kungsörn Urho Kekkonens nationalpark är till arealen Finlands näst största nationalpark. Nationalparkens norra delar präglas av Luttojokis, Suomujokis och Muorravaarakkajokis älvdalar. Parkens mittparti består av det vidsträckta, enhetliga Raututunturit-Saariselkäfjällområdet. I parkens södra del finns förutom skogar också vidsträckta, svårframkomliga aapamyrområden med en riklig häckfågelfauna. Under fåglarnas häckningstid är rörelsefriheten på myrarna begränsad. I parkens sydöstra del förekommer typiska vildmarksskogar med enskilda fjäll samt tallskogar och granskog med ett tjockt mosstäcke. I dessa trivs många djurarter som föredrar gamla skogar i naturtillstånd. I parkens sydöstra hörn finns den storslagna kanjonen där älven Nuorttijoki flyter fram.

Nationalparken inrättades för att skydda Skogslapplands och Nordbottens skog-, myr- och fjällnatur och speciellt för att säkerställa naturnäringarnas, närmast renskötselns och det traditionella friluftslivets, ställning.

Vidsträckt, enhetligt fjällområde

Utsikt från Ukselmapää över Paratiisikuru. Bild: Eerika Niemelä Nationalparkens kärnområde utgörs av det vidsträckta, enhetliga fjällområdet Raututunturit - Saariselkä. Det här lättframkomliga fjällområdet formades under den senaste istiden och karakteriseras av fjälldalar, fjällhedar och blockmarker. Bergarten på Raututunturit - Saariselkäfjällområdet består av Lapplands granulit, som uppstod för ca 1 900 miljoner år sedan. De nuvarande fjällen har höjt sig för 30 - 50 miljoner år sedan genom förkastningar. Förkastningslinjerna är det vi idag ser som älvdalar. Den senaste inlandsisen drog sig från området för ca 9 500 år sedan. Spår av istiden på området är bl.a. det moränlager som täcker markytan, grusåsarna, skvalrännorna, och fjälldalarna. Blockmarkerna består av stenmaterial som vittrat på platsen efter istiden. I sydöstra delen av parken reser sig det ensliga fjället Naltiotunturi samt Korvatunturi, som ligger inom gränszonen.

Vattendelare

Älven Suomujoki. Bild: Liisa VirtaNationalparken ligger på en vattendelare. En del av älvarna i parken rinner ut i Norra Ishavet, andra i Bottniska viken. Vattensystemen i nationalparken består huvudsakligen av älvar och bäckar. De vattendrag som rinner ut i Norra Ishavet hör till Tuulamajoki vattensystem, och de största av dem är älvarna Suomujoki, Luttojoki, Muorravaarakkajoki, Anterijoki, Jaurujoki och Nuorttijoki. Älvarna Luirojoki, Kopsusjoki och Repojoki samt Kemi älv, som har sin början i nationalparken, hör till Kemi älvs vattensystem och rinner ut i Bottniska viken.

Senaste uppdatering 2011-01-20
Forststyrelsen, PB 94 (Fernissagatan 4), 01301 Vanda, Växel 0205 64 100