Urho Kekkonens nationalpark
är till arealen Finlands näst största nationalpark. Nationalparkens norra delar
präglas av Luttojokis, Suomujokis och Muorravaarakkajokis älvdalar. Parkens
mittparti består av det vidsträckta, enhetliga
Raututunturit-Saariselkäfjällområdet. I parkens södra del finns förutom skogar
också vidsträckta, svårframkomliga aapamyrområden med en riklig häckfågelfauna. Under fåglarnas häckningstid är rörelsefriheten
på myrarna begränsad. I parkens sydöstra del förekommer typiska vildmarksskogar
med enskilda fjäll samt tallskogar och granskog med ett tjockt
mosstäcke. I dessa trivs många djurarter som föredrar gamla
skogar i naturtillstånd. I parkens sydöstra hörn finns den
storslagna kanjonen där älven Nuorttijoki flyter fram.
Nationalparken inrättades för att skydda Skogslapplands
och Nordbottens skog-, myr- och fjällnatur och speciellt för att säkerställa
naturnäringarnas, närmast renskötselns och det traditionella friluftslivets, ställning.
Vidsträckt, enhetligt fjällområde
Nationalparkens kärnområde utgörs av det vidsträckta,
enhetliga fjällområdet Raututunturit - Saariselkä. Det här lättframkomliga fjällområdet
formades under den senaste istiden och karakteriseras av fjälldalar,
fjällhedar och blockmarker. Bergarten på Raututunturit - Saariselkäfjällområdet består
av Lapplands granulit, som uppstod för ca 1 900 miljoner år sedan. De
nuvarande fjällen har höjt sig för 30 - 50 miljoner år sedan genom förkastningar.
Förkastningslinjerna är det vi idag ser som älvdalar. Den senaste inlandsisen
drog sig från området för ca 9 500 år sedan. Spår av istiden på området är bl.a.
det moränlager som täcker markytan, grusåsarna, skvalrännorna, och fjälldalarna.
Blockmarkerna består av stenmaterial som vittrat på platsen efter istiden. I
sydöstra delen av parken reser sig det ensliga fjället Naltiotunturi samt
Korvatunturi, som ligger inom gränszonen.
Vattendelare
Nationalparken ligger på en vattendelare. En del av älvarna i parken
rinner ut i Norra Ishavet, andra i Bottniska viken. Vattensystemen i
nationalparken består huvudsakligen av älvar och bäckar. De vattendrag som
rinner ut i Norra Ishavet hör till Tuulamajoki vattensystem, och de största av
dem är älvarna Suomujoki, Luttojoki, Muorravaarakkajoki, Anterijoki, Jaurujoki
och Nuorttijoki. Älvarna Luirojoki, Kopsusjoki och Repojoki samt Kemi älv, som
har sin början i nationalparken, hör till Kemi älvs vattensystem och rinner ut i
Bottniska viken.