Utinaturen.fi - Första sidan
Forststyrelsen

Naturen i Östra Finska viken 

Bild: Markus SirkkaÖstra Finska vikens nationalpark är belägen utanför den inre skärgården. Parkens landskap domineras av ögrupper, med även rätt stora skogsbevuxna öar. Även bakom fjärden hägrar det stora skogiga öar, men de är utanför Finlands gränser.

De flesta öarna är för sydkusten typiska trädlösa kobbar med branta stränder piskade av bränningar. Öarnas branthet beror på att klipporna, som formats av istiden och av bränningarna, består av rödbrun, förvittrad granit (den så kallade rapakivigraniten), som ställvis har spjälkats till stora kubformationer. I sprickorna växer en frodig buskvegetation. På vissa ställen har Östersjön och isarna format kuller- och klapperstenar till strandvallar, vilkas avsatser blommar gult i början av sommaren. På ett sådant här klapperstenfält häckar ofta en stor silvertärnekoloni. Gråsälarna och östersjövikarna är beroende av Östra Finska vikens isar för att kunna fortplanta sig.

Den vanligaste vegetationen på de skogbevuxna öarna består i allmänhet av en låg och gles hällmarkstallskog, av renlav samt enbuskar som växer i bergsskrevorna. I de inre delarna av ön Ulko-Tammio och andra större holmarna finns det även överraskande sydligt frodiga lundar. Den frodigaste holmen är Ristisaari, fageröbornas forntida betesmark med sina asklundar, blomster- och strandängar.

En motvikt till klippskären utgör den två kilometer långa ön Långviran, en låg längsås. Dess vidsträckta och låggrunda sandstränder har länge varit ett populärt utflyktsmål på en solig sommardag.

Fåglarna

Östra Finska vikens nationalpark är framför allt känd för sina sjöfåglar. På området finns det även rikligt med fina fågelskär. De allmännaste vattenfåglarna är storskrake och vigg. Även de mest krävande havsfåglar, såsom tordmule och tobisgrissla får häckningsro på de skär där landstigningsförbud råder. Även den annanstans i Finland starkt tillbakagångna svärtanhäckar fortfarande i parken. Andra sällsynta sjöfågelarter är bl.a. sillgrissla, grågås och skärpiplärka. En fåtalig och intressant ny häckningsart på parkområdet är vitkindad gås.

Tobisgrissla. Bild: Jari KostetDen låga salthalten i brackvattnet begränsar förekomsten av många arter i Östra Finska viken. Östersjöns dominanta fågel ejdern är fåtalig i Östra Finska viken jämfört med Östersjöns västra delar eftersom dess huvudföda blåmusslan är liten i växten och fåtalig i de östra delarna. Även en annan maktart i Östersjön, blåstången, lever i parken vid gränsen av sitt utbredningsområde.

I slutet av maj kan man se hundratusentals arktiska flytt- och vadarfåglar fylla himlen på sin färd till nordliga häckningstrakter. De oftast förekommande flyttfåglarna är alfågel, sjöorre, svärta, vitkindad gås, prutgås och kärrsnäppa.

Senaste uppdatering 2014-03-13
Forststyrelsen, PB 94 (Fernissagatan 4), 01301 Vanda, Växel 0205 64 100