Utinaturen.fi - Första sidan
Forststyrelsen

Östra Finska vikens historia 

Självförsörjande skärgårdsbyar

Stugor på Koivuluoto. Bild: Harri KorkeamäkiSjöfarten och skärgårdsnäringarna har långa traditioner inom Östra Finska vikens nationalparks område. Fiske, fågel- och säljakt samt småskaligt jordbruk och boskapsskötsel har lämnat sina spår i landskapet i nationalparken. På Ristisaari och Svartviran sköts de gamla betesområdena som kulturlandskap och på Koivuluoto har man röjt endungar för att bevara torrängen. På Koivuluoto kan besökaren se fiskestugor, som skyddade fiskarna från de iskalla vintervindarna på isfälten i Östra Finska viken.

Handel över Östra Finska viken

Genast utanför nationalparkens gräns ligger skärgårdsbyarna Fagerö, Aspö och Tammio. Den livligaste perioden i byarnas historia var från slutet av 1800-talet till början av 1900-talet. Utöver de andra skärgårdsnäringarna idkades lotsning samt s.k. seprahandel i byarna. De finländska skärgårdsfamiljerna hade bekanta familjer på den estniska sidan, sepror, med vilka man idkade handel. Seprahandeln tog slut efter andra världskriget då gränserna stängdes. Under ryska tiden, före den ryska revolutionen, fick man extrainkomster genom att föra fiskfångster till S:t Petersburg för försäljning. Till S:t Petersburg var också Sveriges konung Gustaf III på väg, då han med sin flotta måste rida ut stormen i skydd av ön Suuri-Pisi. Som ett minne av denna högt uppsatta gäst finns ännu konungens monogram och datumet 14 juni 1777 inristat i klippan på Suuri-Pisi.

Östra Finska viken under kriget

De mest växlande och färgrikaste skedena i Östra Finska vikens nationalpark historia var åren under andra världskriget

På Ristisaari endast ett par hundra meter från den betade strandängen finns en sällsynt historisk byggnad, ett strålkastarskydd. Strålkastare användes för att lysa upp havet och himlen söder om Ristisaari. Innan radaren uppfanns spelade strålkastarna en viktig roll inom luftvärnet under nattens mörka timmar. Vid behov drogs den stora anordningen ut på strandstenarna från sitt skydd. Strålkastarnas maskineri fanns i en intilliggande byggnad. När det under kriget med hjälp av en lyssnarapparat hördes ankommande bomplan och deras ungefärliga ankomstriktning började man med hjälp av strålkastarna avsöka natthimlen.

När planet var hittat följde ett ljus det ankommande planet och hjälpte på det sättet luftvärnskanonerna att hitta sitt mål. Avsökarstrålkastaren fortsatte däremot med att försöka hitta nya plan. Skyddsbyggnaden hade till uppgift att skydda de känsliga apparaterna för bomber; de ger förklaringen till de ställvis metertjocka sandfyllda väggarna och det bastanta taket.

Världsarv inom Östra Finska vikens nationalpark

Mätpunkt i Struves meridianbåge på ön Svartviran. Bild: Harri KorkeamäkiPå ön Svartviran i Östra Finska vikens nationalpark finns Finlands nyaste världsarv. Ett litet hål borrat i berget, stort som en tändsticksask, är en mätpunkt i Struves meridianbåge. Mätningarna för triangelkedjan, som fått sitt namn efter den tyskfödde astronomen Friedrich Georg Wilhelm von Struve, utfördes under åren 1816 - 1855. Mätningarna hade som syfte att utreda jordklotets exakta form och dimensioner. I Finland förenade Struves meridianbåge de nordliga och de sydliga triangelkedjorna ända till 1960-talet. Numera använder geodeterna GPS-apparater som baserar sig på satellitlokalisering.

Den nordligaste punkten i Struves meridianbåge ligger i Norge nära Hammerfest och den sydligaste nära Svarta havet i Ukraina. Man har valt ut 34 mätpunkter som skall skyddas bland mer än 200 punkter. Av dessa ligger sex i Finland. Utom Svartviran (på finska Mustaviiri) i Pyttis skärgård, inom Östra Finska vikens nationalpark, skyddades såsom världsarv Stuor-oivi (Stuorrahanoaivi) nära den norska gränsen, Avasaksa (Aavasaksa) och Tornea (Nedertorneå kyrka) i västra Lappland, Puolakka (Oravivuori) i Korpilahti samt Porlom II (Tornberget) i Lappträsk, Porlom.

Struves meridianbåge representerar kulturarvet för vetenskap och teknik i Unescos lista över världsarv.

Svartvirans jungfrudans

På en jämn klippa vid Svartvirans norra strand finns även en hemlighetsfull jungfrudans eller trojeborg (i Sverige). Handlar det kanske om jättarnas verk eller om en lekplats för skärgårdsbarnen? Traditionen berättar att det bringar lycka och beskydd att gå i jungfrudans. Rör dig ändå försiktigt, jungfrudansen i Svartviran är ett betydande fornlämning på riksnivå. Läs mer om jungfrudanser.

Senaste uppdatering 2013-08-08
Forststyrelsen, PB 94 (Fernissagatan 4), 01301 Vanda, Växel 0205 64 100