Torvproduktion
Utanför nationalparken väster om
Haapasuo ligger Kivisuo myr, som har bildats
av Kivijärvi
sjö som sänktes på 1940-talet. Till sin växtlighet är det ett
frodigt område, där man påträffar rikkärr och gräsbevuxna kärrtyper.
Efter andra världskriget var det Oy Alko Ab:s
dotterbolags Puukemia Oy:s avsikt att framställa bränslealkohol med
trädsockringsmetoden. För att trygga bränsletillgången för sockerfabriken i
Heinola arrenderade bolaget Kivisuo-området, vilket torkades för torvproduktion.
Man upptog torv i ungefär fem år. Produktionen av bränsletorv avslutades år 1954
eftersom det inte var lönsamt, men projektet sysselsatte som mest trehundra
människor. För arbetarna byggde man bostadshus i Kivisuo och
Selänpohja
. Projektet gav även elektricitet,
en landsväg och en telefonlinje till området.
Världsberömd forskning
Efter att torvproduktionen avslutats återstod ett ca 1 km² stort bart och
effektivt dikat torvtorkningsfält. År 1958 knöt Skogsforskningsinstitutet och
Forststyrelsen ett samarbetsavtal gällande fältets användning som en provyta för
”gödslings- och vattentillföringsforskning”. Kivisuo skogsekologiska provyta för
forskning i trädens näringsbehov var världsberömd i tiderna, och utländska
experter ända från Australien kom för att bekanta sig med ”världens största
laboratorium”.
Träbranschens företag och ett kurscenter
Nuförtiden inrymmer Kivisuo kurscenter utrymmen för bl.a.
träbranschens företag. I Selänpohjas åtta parhus’ komplex, som byggdes i början
av femtiotalet för inkvartering av torvfältets arbetare och arbetsledare,
fungerar nuförtiden ett kurscenter, i vilket man kan hyra inkvarterings- och
skolningsutymmen. I Selänpohjas byggnader vid Rutajärvis
nordvästra ända ligger även nationalparkens
guidepunkt.
Vattendragen och myrnaturen har alltså inverkat kraftigt på områdets
historia, tidigare som en begränsande och försvårande faktor, senare som en
sysselsättande faktor och nuförtiden som värdefulla skyddsmål och som ramar för
naturturismens.