Utinaturen.fi - Första sidan
Forststyrelsen

Naturen i Helvetinjärvi 

Berg och sprickdalar

Helvetinjärvi nationalparks specialiteter är två sprickdalar, som uppkommit för 150 - 200 miljoner år sedan som följd av sprickor och förflyttningar i jordskorpan. Helvetinkolu, som ligger i Iso Helvetinjärvis nordöstra del, är områdets mest kända skreva. Den är ett smal, endast ett par meter brett pass, som sluttar brant mot sjöns strand.

Norr om Helvetinkolu, i den djupare klyftlinjen har det bildats en kedja av smala sprickdalssjöar med branta stränder: Iso Helvetinjärvi, Pitkä Helvetinjärvi, Luomajärvi och Kovero. Bergsstupen höjer sig ställvis upp till 180 - 210 meter över havsytan. På flera platser höjer sig stupen som lodräta väggar tiotals meter över sjöarnas vattenyta.

Berghällar, stup, klippor

Koverojärvis ståtliga strandklippor. Bild: Timo Nieminen Helvetinjärvis bergsnatur är riklig och mångsidig och de finaste klipporna förekommer i närheten av de sprickdalssjöar som ligger norr om ravinen Helvetinkolu. Det förekommer en särpräglad flora på bergskrön, på bergsbranter, på klipphyllor och i bergssprickor och vid foten av branter. På artsammansättningen inverkar förutom topografin också växtplatsens väderstreck, ljusförhållanden och exponering samt underlagets bergart och avrinningsvattnet. Det är alltså naturligt att enskilda arter inte har erövrat stora klippområden åt sig utan att olika slags växtsamhällen förekommer intill varandra. Artantalet kunde vara större, men de karga bergarterna i Helvetinjärvi är inte tillräckligt näringsrika för mer krävande växtarter.

Typisk växtlighet på berghällarna i Helvetinjärvi är olika renlavar och ris. De spensliga arterna grå och gulvit renlav tar utrymme av sin trindare släkting fönsterlaven, men bland lavarna förekommer också blåbär och lingon samt en del mossor, t.ex. kvastmossor och väggmossa. De grå, stickiga lavmattorna är en trevlig syn, och man bör värna de här lavförekomsterna genom att undvika att trampa på dem.

På bergsbranterna dominerar helt andra arter. På solexponerade bergsväggar växer färglav och olika skorplavar. Inte ens torrperioder på flera månader tar kål på skorplavarna, för de tar det vatten de behöver från fuktigheten under morgontimmarna. Lavarna lever ändå inte helt ensamma på de soliga bergsväggarna, utan där växer också bl.a. sotmossa. På skuggsidan av branter, i granskogarnas gömslen, klarar sig ännu bl.a. skärbladsmossan, men där förekommer däremot sparsamt med lavar.

Huvudsakligen på skuggiga branter kan vissa mossor bilda stora, hängande mattor som delvis lossnat från underlaget. Detta växtsätt förekommer hos hus-, kvast- och vitmossor. Äppelmossan är den allmännaste arten i klippskrevor i bergsbranterna.

Senaste uppdatering 2011-05-03
Forststyrelsen, PB 94 (Fernissagatan 4), 01301 Vanda, Växel 0205 64 100