Utinaturen.fi - Första sidan
Forststyrelsen

Naturen i Bottenviken 

Bottenvikens nationalparks symbol - silvertärna och strandvivaI Bottenvikens nordligaste hörn, i Kemis och Torneås yttre skärgård, ligger nationalparken vars landskap domineras av vida fjärdar. Stränderna är mycket steniga, och parkens vattenområde som är fullt av grynnor är mestadels under 10 m djupt.

Parken består av ca trettio låga moränöar och skär, som är formade av vågor, packis och av landhöjningen. De yngsta öarna är nästan växtlösa, steniga skär, och på de äldsta växer det glest med skog. Mitt i sommaren täcks de flesta öar av vida strandängar.

Landhöjningen fortskrider

Bottenvikens nationalpark är beläget på landhöjningskusten. Under den sista istiden tyngde inlandsisen en hundratals meters inbuktning i jordskorpan och denna håller ännu på att räta ut sig. Som följd av detta höjs landet i Bottenviken ca 9 mm i året. Nationalparkens första ö höjdes ur havet för ungefär 1000 år sedan.

Fortfarande blottar landhöjningen nya grund och skär ur havet, till vilka växtligheten så småningom sprids. Som följd av landhöjningen ligger öarnas växtlighet i bälten. Stränderna kantas av havsstrandängar, som lite längre upp på land övergår i videdungar och till sist i frodiga lövskogar. De äldre öarnas, bl.a. Selkä-Sarvis och Vähä-Huituris, krön består av slätter med enar eller tvinvuxen barrskog.

Öarnas stränder är ofta steniga. Sandstrand i naturligt tillstånd finns bl.a. på Vähä-Huituris norra strand. På Pensaskari finns det en för landhöjningskusten typisk liten sjö, d.v.s glo som avskilts från havet.

Strandängarna sköts

Bruket av marken som traditionell betesmark har bildat värdefulla kulturlandskap på öarna. Tillsammans med landhöjningen har det skapat parkens karakteristiska vida havsstrandängar. Flera öar har också fiskebaser, på vilkas gårdsplan det finns torra fält eller ängar. Då dessa ängar och fält inte längre används som traditionell betesmark höll de på att snabbt växa igen. Från mitten av 1900-talet har man åter börjat sköta om dem. De bäst bevarade kulturlandskapen finner man på Selkä-Sarvi ö, där man på nytt började använda marken som betesmark för får 1996.

Utrotningshotad havsfågelfauna och sällsynta växter

Sandvivan. Foto: Hannu TikkanenÖarna ger en tillflyktsort åt den utrotningshotade havsfågelfaunan. I nationalparken häckar ca 60 fågelarter. Förutom parkens symbolfågel silvertärna kan man bl.a. se svärta, tobisgrissla, roskarl, mosnäppa, småtärna eller bergand i skärgården.

På området påträffas ofta växtrariteter som i vårt land endast förekommer på landhöjningskusten. Till exempel parkens symbolväxt, den utrotningshotade strandvivan överlever endast på områden där landhöjningen fortlöpande blottar nytt växtunderlag. Till floran hör också intressanta inhemska arter som bottenviksmalört och gultåtel.

Senaste uppdatering 2011-01-20
Forststyrelsen, PB 94 (Fernissagatan 4), 01301 Vanda, Växel 0205 64 100