Utinaturen.fi - Första sidan
Forststyrelsen

Kultala, Kronans station 

År 1980, kort efter det att guldfyndigheten hade upptäckts, lät statsmakten bygga på Saariporttikoskis strand vid Ivalojoki en bas för övervakning och förvaltning av guldgrävningen. I Kronans bas inspekterades guldgrävarnas guldvaskningstillstånd och där vägdes och beskattades guldet.

Huvudbyggnaden vid Kronans station Kultala restes med fart. Byggnadsarbetet kom i gång i mars 1870, och huset stod färdigt i början av juni. På andra sidan gårdsplanen byggdes en stuga för inkvartering av statens tjänstemän. Denna dagligstuga hade två rum och värmdes upp med stora ugnar.

Väster om huvudbyggnaden finns det fortfarande en byggnad med stenväggar som ligger delvis under marken. Den användes av allt att döma både som iskällare och bageri. På gårdsplanen finns det också en bod.

Ungefär 100 m från huvudbyggnaden, på Ivalojokis strandbank, låg det tidigare en anspråkslös krog med två rum. När guldfebern hade avtagit, stod krogen öde och huset förföll. De sista timren gick troligen upp i rök i vandrarnas och guldgrävarnas lägereldar.

Från Kultala gårdsplan går en liten stig ner till bastun vid stranden. Rökbastun har bevarats i tämligen gott skick fastän den flera gånger varit nära att brinna upp. Bastun är nuförtiden en museibyggnad och inte öppen för allmänheten.

Glansperioden

Kronans station var verksam åren 1870 - 1900. Största antalet tjänstemän som jobbade där var 38, den högsta av dem var Lapplands bergmästare. Fem poliser med medhjälpare ansvarade för ordningen. Efter år 1875 minskade antalet tjänstemän, då guldgrävarna inte längre var tvungna att sälja guld till staten.

På Ivalojokis guldområden arbetade sommaren 1870 sammanlagt 335 personer. På fem år byggdes ett fyrtiotal timmer- och torvstugor invid älven. Sommartid bodde 500 - 600 personer, dvs. tjänstemän, inmutningars ägare, guldgrävare och löst folk, på Ivalojokis guldområde. Kultala var också, näst efter städerna, norra Finlands största tätort.

Norrskensforskning

Ivalojokis Kultala har också fungerat som bas för norrskensforskning. Finlands vetenskapsakademi påbörjade år 1882 ett forskningsprojekt rörande polarområdet, och norrskensundersökningar utfördes vid Kultala under två vintrar. På toppen av Pietarlauttanen monterades en isolerad koppartrådsspole, från vilken det åtminstone en natt sågs stiga en ljusstråle upp mot himlen. Undersökningarna fortsatte ännu följande vinter, men man fick inga nya observationer.

Restaureringen av byggnaderna

Byggnaderna vid Kultala var i dåligt skick redan på 1920-talet. Tidskriften Suomen Kuvalehti, som var orolig för att denna kulturellt värdefulla plats skulle förfalla helt, bekostade ett nytt spåntak till Kultala år 1932. För övrigt blev byggnaderna utan vård.

På initiativ av Stiftelsen för Lapin Kultala restaurerades Kultalas byggnader åren 1972 och 1982 under övervakning av Museiverket. Man var tvungen att restaurera dagligstugan, bageriet och boden utgående från gamla fotografier och ritningar, eftersom de var i så dåligt skick. Byggnaderna renoverades på nytt år 2000. Kultalas byggnader skyddades på Forststyrelsens initiativ och genom miljöministeriets beslut år 1994.

Forststyrelsen lät år 1970 bygga en stuga med två rum för friluftsfolk nedanför dagligstugan. Stugan brann dock ner år 1995, men en ny stuga uppfördes år 1996 öster om huvudbyggnaden. Dess ena rum fungerar som ödestuga, det andra som reserveringsstuga.

Övriga guldgrävningsområden

Det har också funnits andra guldgrävningsområden utmed Ivalojoki, t.ex. Moberginoja, Pahaoja och Ritakoski.

Källor

  • Mäkipuro, Viljo 1975: Kulta - Lappia ja kullankaivajia. Porvoo. WSOY. 303 s.
  • Stigzelius, Herman 1987: Kultakuume. Lapin kullan historiaa 2. Helsinki. Suomen Matkailuliitto. 256 s.
Senaste uppdatering 2011-05-16
Forststyrelsen, PB 94 (Fernissagatan 4), 01301 Vanda, Växel 0205 64 100