Myrar
Land i sikte
Liv och rörelse på Siikaneva

Myrar, myrar

Siikaneva är det största sammanhängande myrområdet i Birkaland och landskapets viktigaste myrskyddsområde. Myrområdets totala yta är över 10 km², dvs. 1000 hektar, varav största delen ingår i det statliga och resten i det privata naturskyddsområdet. Största delen av Siikaneva befinner sig i naturtillstånd och endast utkanterna av området är dikade. Man försöker återföra randområdena i naturtillstånd bl.a. genom att fylla igen dikena, dvs. genom restaurering (www.metsa.fi).

Siikanevas myrvidder. Bild: Timo Nieminen

Med tanke på naturens mångfald är Siikaneva mycket värdefullt eftersom det inte finns just några odikade myrar eller andra myrskyddsområden i närheten. Arternas mångfald berikas ytterligare av de med gammelskog bevuxna myrholmar som reser sig mitt i det platta myrområdet.

På Siikaneva finns både högmossar och aapamyrar. Högmossarnas mittparti är högre än omgivningen och de har ett tjockt torvlager. Växterna får sin näring ur regnvattnet. Dessa mycket näringsfattiga högmossar förekommer i mitten av Siikaneva. Torvlagret är över 7 meter där det är som tjockast. Områdets sydöstra del domineras av aapamyrar med tunt torvlager. De får ta emot näringsrikt vatten från de omgivande moskogarna. Det allmänna intrycket är ändå att växtligheten på Siikaneva är karg.

De för högmossarna typiska tuvsträngs- och höljeformationerna ger liv åt den flacka Siikaneva. Tuvsträngarna är rätt torra, avlånga partier som går tvärs över myren och mellan dem finns sanka och vattensjuka höljor. De oregelbundna formationerna skvallrar om att vattnet rinner i flera olika riktningar. På sluttande ytor går formationerna i allmänhet vinkelrätt i förhållande till vattnets strömning.

Land i sikte

Största delen av Siikaneva är som ett öppet myrhav men man ser också holmar vid horisonten. Dessa myrholmar med förtrollande över 100 år gamla urskogsbestånd är uppkallade efter sin natur och historia. Pikkulatosaari, Iso Heinäsaari och Vanhanladonsaari är små skogsbestånd på hällmark och i två av dem finns lämningar av gamla slåtterlador. Ladorna användes för torkning och förvaring av det starrgräs som man bärgade på myren för att använda som kreatursfoder.

De skogbeklädda gamla myrholmarna utgör utmärkta exempel på unik gammelskog. Träden är av flera olika generationer, och allra högst reser sig ståtliga gamla tallar med sköldbark. Grova och murkna trädgamlingar lutar sig trött mot varandra i livets afton, medan andra redan har fallit kors och tvärs över blåbärs- och lingontuvorna.

Bild: Sanna-Mari Kunttu

I området finns också skogbevuxna myrholmar med yngre trädbestånd, som inte befinner sig i naturtillstånd till följd av tidigare skogsbruk. Man försöker få mera död ved i dessa skogsbestånd genom restaureringsåtgärder (www.metsa.fi) och på några ställen påskyndas återgången till naturtillstånd genom anlagda skogsbränder. På Siikaneva hittar man alltså trädbestånd av alla de slag - gammalt, ungt, färskt och murket. Då trivs många arter!

Liv och rörelse på Siikaneva

Siikanevas med urskog bevuxna myrholmar är p.g.a. sin höga ålder och sin rikliga mängd av död ved en favoritplats för bl.a. tickor och insekter. Tack vare de många insektsarterna klassificeras de såsom ett av de mest betydande urskogsområdena i Birkaland.

Fiskgjuse. Bild: Ari Ahlfors
 

Också i den öppna mossens fuktiga sänkor lever och förökar sig ett stort antal insektsarter. Bland annat vadarfåglarna har således alltid tillgång till läckra insektsmåltider. Till de vanligaste vadararterna på Siikaneva hör grönbenan, ljungpiparen, tofsvipan, gluttsnäppan och brushanen.

Området ligger avlägset och därför förekommer här många fågelarter som vill ha lugn och ro. Lärkfalken, sparvhöken, ormvråken, fiskgjusen samt tranan, korpen och mindre flugsnapparen hör till Siikanevas invånare. I skydd av urskogen häckar hackspettar. Vanliga arter är också lövsångaren, bofinken, grönsiskan, trädpiplärkan samt olika mesar. I flyttningstider erbjuder myrvidderna en viloplats för stora tran-, sädgås- och svanflockar. Siikaneva är Birkalands värdefullaste fågelmyr.

Den livligaste fågelsäsongen infaller under våren, i häckningstiden, då bör man ge fåglarna häckningsro på Siikaneva genom att endast hålla sig till de markerade lederna.