Sallatunturi-området genomkorsas av den riksomfattande UKK-leden. Den etapp av Karhunkierros (Björnrundan) som kommer från Kuusamo-hållet fortsätter norrut från Hautajärvi by som UKK-leden genom Salla kommun över till Savukoski och ända till Tulppio. Leden är markerad med röda fanérskivor i terrängen.

Längs leden finns många rastplatser, t.ex. kåtor, skärmskydd och stugor. Man kan också välja att vandra olika långa etapper av leden. Längs leden har man möjlighet att bekanta sig med vildmarkerna i Salla och dessutom med många kända sevärdheter i området.

Startpunkter på leden

Man kan börja sin vandring på den etapp av UKK-leden som går genom Sallatunturiområdet på bl.a. följande ställen:

  • Hautajärvi (förr Karhunkierros naturum)
  • Sallatunturi, skidcentrum
  • Vilma skogsbilväg (söder om Aihkipetsi raststuga)
  • Kelloselkä, Hanhikangas

Vägbeskrivning finns på Sallatunturi-sidorna med kartor och förbindelser.

Svårighetsgrad

Terrängen är krävande att vandra i och på flera etapper krävs det gedigen friluftserfarenhet. Leden går till största delen genom obebodda skogstrakter och på flera etapper är det all orsak att kontrollera riktningen med hjälp av karta och kompass.

Etapper

Mellan Hautajärvi och Kelloselkä kan man vandra olika etapper av UKK-leden:

  • Hautajärvi - Tervanpolttamalammit, 11 km
  • Tervanpolttamalammit - Konttilampi, 7 km
  • Konttilampi - Aihkipetsi, 12 km
  • Aihkipetsi - Sallatunturi, 15 km
  • Sallatunturi - Kelloselkä, 30 km

Hautajärvi - Tervanpolttamalammit, 11 km

Början av leden går över privat mark och här är det Salla kommun som ansvarar för underhållet av leden. När man startar från Hautajärvi by går leden via Koutajoki landsvägsbro. Efter bron viker UKK-leden av västerut in på en skogsbilväg, som den följer en kilometer. Leden går genom Kirjavanviita och Kirjavanjänkä. Före Isonviita bygdeväg går leden över en gammal odling. I Isoviita följer leden åter vägen mer än en kilometer. Över Vantturimpi är leden spångad och följer skoterleden. Före Kaartiselkä finns en skogsbilvägssträcka på nästan en kilometer innan leden dyker in i ung tallskog, där stigen följer gamla körstråk till Tervanpolttamalampi rastplats, där det finns en kåta som underhålls av Salla kommun.

Tervanpolttamalammit - Konttilampi, 7 km

Från sjöarna går leden upp till en skogsbilväg och efter att ha korsat den klättrar den rakt upp för sluttningen på Puupalovaara. Skogen där uppe består av gammal tallskog. Någonstans här gick också den gamla postrutten, där posten forslades mellan byarna Niemelä och Aholanvaara ännu före de senaste krigen.

Stigningen fortsätter och landskapet öppnar sig i östlig riktning, runt omkring finns träd som tyngts av dimfrost. UKK-leden går över hård fjällmark, framför reser sig en av det granklädda Palotunturis toppar. Leden följer sluttningen neråt och mellan granarna skymtar vatten; det är Pikkukonttilampi som glittrar där. Efter att leden lämnat vildmarkssjön bakom sig går den vidare genom ett mörkt granbestånd. Så småningom uppenbarar sig stora gammelträd i synfältet och till sist vatten: det är Konttilampi som med sina tallklädda stränder tar emot vandraren. I kåtan på stranden kan man vila eller övernatta.

Konttilampi - Aihkipetsi, 12 km

Från kåtan vid Konttilampi går leden åter upp på fjället, där det växer låga granar och björkar även alldeles högt uppe. De fuktiga svackorna på sluttningen är försumpade. På Palotunturi finns en utsiktsplats, där landskapet öppnar sig mot öster. På andra sidan gränsen skymtar blånande stora fjäll, t.ex. Kieskistunturi och Possolitunturi. Nere invid det glittrande vattnet ligger Niemelä by. Efter en kort sträcka uppe på fjället kommer man till en liten sjö, med Palotunturi kåta på stranden.

Efter att leden lämnat kåtan går den ner mot Topsakka-aapa och lämnar fjällandskapet bakom sig. Det vidsträckta myrområdet är en del av Löytöjänkä - Suksenpaistama-aapa myrskyddsområde. Leden korsar den gräsbevuxna jänkämyren och går längs åsen Topsakkaharju; där mineraljorden tar slut fortsätter leden längs spångar. I ändan av Topsakkaharju finns ett fågeltorn, där man kan studera livet på den omgivande myren och den närbelägna blånande Topsakkajärvi. Invid fågeltornet finns också en eldplats. Drygt tre kilometer från fågeltornet, vid tjärnen Suksenpaistamalampi, finns ett skärmskydd.

På Topsakka, en gammal kärräng, finns en grå lada, som berättar om arbetet vid sekelskiftet. Kreatursfodret togs då nästan uteslutande från naturängar. Ängarna låg långt borta, så höbärgningen tog flera dagar. Slåtterfolket bodde i kåtor eller stugor med nävertak. Höleden från Kallunki by till Topsakka gick mellan Palotunturi och Isovaara. Vintertid kördes höet hem med häst. Hö bärgades på naturängarna ännu några år efter de senaste krigen.

Utsikt söder om Aihkipetsi. Bild: Pia Arvola

Från Suksenpaistamalampi går UKK-leden på västra sluttningen av Aihkipetsi till Vilma skogsbilväg. Från vägen är det bara en kilometer till Aihkipetsi raststuga på stranden av Kalliolampi, där man kan vila lite längre.

Aihkipetsi - Sallatunturi, 15 km

Från raststugan finns det tre alternativa rutter mot Sallatunturi. Man kan fortsätta färden längs Aihkipetsirundan på östra sidan av Ruuhitunturi eller Ruuhitunturirundan via toppen av Ruuhitunturi eller välja den egentliga UKK-leden, som går mellan dem.

Från Aihkipetsi raststuga går UKK-leden upp mot Kuusikkoruuhivaara och viker på dess norra sida av från Aihkipetsi- och Ruuhitunturi-lederna österut, mot Siskelilampi kåta. Från sjön fortsätter leden i kuperad terräng mot vidsträckta myrar, där den slingrar sig längs spänger till Kolmiloukkosenvaara. Därifrån fortsätter leden till sjön Kolmiloukkonen, där det finns ett skärmskydd. Aihkipetsirundan från Aihkipetsi raststuga på östra sidan av Ruuhitunturi förenar sig med UKK-leden före sjön Kolmiloukkonen.

Från Kolmiloukkonen fortsätter UKK-leden till Poropuisto i Salla, där den korsar vägen Salla - Kuusamo (nr 950). Leden följer vägen Salla - Kuusamo på vägens östra sida till Sallatunturi turistcentrum.

Sallatunturi - Kelloselkä, 30 km

Ungefär hälften av denna etapp av UKK-leden går genom Aatsinki - Onkamo Natura-område. När man lämnar Sallatunturi kan man välja mellan två olika alternativa rutter till Aatsinginhauta. Längs bägge rutterna är det knappa 8 km till korsningen före Pahakuru, där lederna förenar sig.

Norra rutten: Längs den norra rutten kommer man från fjället till skärmskyddet vid Kaippahanoja, som ligger högt uppe på fjällets skogsklädda sluttning, och därifrån vidare genom granbevuxen vildmark mot Pahakuru.

Södra rutten: Det andra alternativet, den rutt som går från södra sidan av Sallatunturi, går till Tunturilampi skärmskydd längs samma stig som leden Sallatunturi - Kaunisharju. Lederna går skilda vägar en bit före skärmskyddet. Från skärmskyddet vid Tunturilampi fortsätter UKK-leden till Kylmähete kåta och vidare mot Pahakuru.

Tunturilammit, på bakgrund Iso Pyhätunturi. Bild: Pauliina Kulmala

Den norra och den södra rutten förenar sig före Pahakuru. Omkring och vid randen av bergsravinen växer stora gammeltallar. Från Pahakuru rastplats leder också trappor ner till ravinbotten, där det rinner en liten bäck. Från rännilen kan man ta med sig kaffevatten upp till eldplatsen. Mellan de stora gammeltallarna på ravinens rand skymtar Aatsinginhautas skogshöjder.

Leden går ner från ravinen till botten av Aatsinginhauta. Snart är man vid Pitkälampi kåta (Luppotupa), där man igen kan vila.

Från Pitkälampi kåta norrut är nästan en kilometer av leden spångbelagd. På vänstra sidan reser sig den branta Julmoivanrinne. Leden slingrar sig fram i rätt svårframkomlig terräng på botten av sänkan omgiven av skogshöjder. Före Aatsinginjoki kommer UKK-leden in på en skogsbilväg, som den följer till Aatsinki by. På Sillankorva rastplats, vid Koutalampi skärmskydd kan man igen hämta andan. Till sist öppnar sig det vackra by- och vattenlandskapet mellan stora skogshöjder. Från byn kan man fortsätta att följa vägen till Hanhikangas i Kelloselkä, där leden korsar järnvägen och kommer fram till landsvägen Salla - Kelloselkä (nr 82).

I Hanhikangas kan man fortfarande längs huvudvägen se trädstammar som härstammar från krigstiden. Ryssarna använde samma rutt när de under vinterkriget avancerade västerut. Trupperna var beroende av underhåll från Salla gamla kyrkby. Finnarna gjorde sitt bästa för att störa fiendens transporter och därför blev ryssarna tvungna att hugga ned vägkanterna för att skydda sina transporter.

UKK-leden fortsätter i de östra delarna av Salla från Kelloselkä norrut, men leden är i dåligt skick och ledmarkeringen är delvis bristfällig på sträckan Kelloselkä - Naruska.