Skogsbrukets historia

Kuusamo är skogssamernas gamla hemtrakt. Då skogssamerna bebodde Kuusamo bevarades skogarna orörda. De finska nybyggarna började bebygga området på 1670-talet och skogssamerna drog sig undan norrut eller assimilerades med nykomlingarna. Nybyggarna idkade svedjebruk i skogarna ända fram till mitten av 1800-talet. Det kraftigaste svedjebruket i Näränkäs naturskogar har man idkat på den frodiga Pajupuronsuo. Svedjebruket har gjort områdets skogar mera mångsidiga och skapat en lämplig livsmiljö för bl.a. flygekorren.

Pajupuronsuo - ruinerna efter en strandbastu. Bild: Pekka Veteläinen

I Kuusamo började de kommersiella avverkningarna vid ingången av 1900-talet . Avverkningarna har kraftigast inverkat på strukturen i Pajunpuronsuos skogar. Det är ändå så pass länge sedan blädningarna gjordes att skogarna har återhämtat sig till så gott som naturligt tillstånd.

Jakt och fiske

Jakt och fiske har varit betydande faktorer som inverkat på kolonisationen av området. Fångstmännen som lockades av viltet och fisken lade märke till möjligheten att stanna permanent i Kuusamo. Jaktens och fiskets betydelse som närings- och inkomstkälla minskade gradvis under 1900-talet.

Näränkäs ödegård

Näränkä ödegårds byggnader vid nordvästra ändan av Näränkävaara brändes då vinterkriget bröt ut. Gårdens husbonde byggde upp gårdstunets byggnader på nytt på 1940- och 1950-talen. Gårdens byggnader representerar den efterkrigstida återuppbyggnadsperiodens byggnadssätt.

Gården övergick till Forststyrelsen år 1998. Sedan år 2000 har gårdens byggnader restaurerats och delvis byggts på nytt.

Ödemarksgård före iståndsättning. Bild: Pekka Veteläinen

Restaureringen av ödegården

Restaureringsarbetet på ödegården inleddes på hösten 2000 med gårdstunets byggnader, som också utökades med en ny komposttoalett. Därefter restaurerades huvudbyggnaden och det byggdes en ca en kilometerlång stig från Suojärvi parkeringsplats till gården. År 2002 fortsatte arbetet på gårdstunet med restaureringen av bastun och ladorna. Också en ny jordkällare färdigställdes samma år.

Kulturmiljön sköttes genom att avverka en del av trädbeståndet som vuxit upp på hagmarkerna samt genom att bygga ett staket runt gårdstunet. Landskapet som en gång varit öppet röjdes åter upp. Syftet är att återställa gårdstunet i sådant skick som det var på 1950-talet då gården var bebodd. Kulturmiljön restaurerades också på WWF:s talkoläger.

År 2003 byggdes på det ställe där ladugården varit en bod med lider och förråd samt en lokal för guidning och utställning. I juli 2002 färdigställdes spångarna över Hyöteikönsuo till ödegården, och de är en del av Näränkäleden, som blev klar samma höst.

Överenskommelsen med björnen

Minnesträdet Niko. Bild: Minna Koramo

I slutet av Vaarapolku stig på Näränkävaara möter vandrare minnesträdet Niko, på vilket årtalet 1876 är inristat. Talet lär vara ett sigill på överenskommelsen, som Näränkäborna gjorde med björnen.

Minnesträd är ofta en hundratals år gammal fura, på vars stam minnet av någon händelse inristats. Ursprungligen på 1800-talet gjordes minnesträd för avlidna, för att dessa inte skulle återvända till sitt hem och spöka. Den avlidnes initialer och födelse- eller dödsår ristades på trädets stam. Senare kunde en nedlagd björn eller offret för någon olycka få ett minnesträd. På trädets stam kunde också de egna svedje- eller ängsmarkerna markeras.