Mer information on Korteniemi kulturgårds historia

Man började uppföra den avsides belägna skogvaktarbostaden Korteniemi på 1880-talet, då staten köpte markområdet och bostadshuset utvidgades med ett rum, som var reserverat för forstförvaltningens tjänstemän på inspektionsresor.

Korteniemi gårdstun sett från rian. Bild: Hannu Ormio

Forststyrelsen deltog i byggnadskostnaderna för skogvaktarbostäderna och övervakade att byggnadsarbetet sköttes ordentligt och att man inte slösade med virket. Det fanns inga typritningar för skogvaktarbostäderna utan dessa uppfördes i traditionell byggnadsstil.


Skyddade byggnader från sekelskiftet 1900 är förutom bostadshuset även boden, fähuset, redskapsskjulet, stallet, rökbastun, vedboden och rian. Forststyrelsen har renoverat byggnaderna under Museiverkets tillsyn, och i skogvaktarens stuga kan man nu bekanta sig med hur man levde där för hundra år sedan. På stugsidan bodde skogvaktaren med familj, på gästkammarens väggar finns det fortfarande fina blomtapeter från den tid då "forstherrarna" använde rummet under sina resor. På gårdstunen finns det skyddade byggnader också från senare tid.

Skogvaktarens uppgifter

Till skogvaktarens skyldigheter hörde att vakta kronoskogarna mot skogsbränder, olovliga hyggen och tjuvjakt. Därtill skulle han assistera forstmästaren och vid behov arrangera jakt på fruktade stora rovdjur. En skogvaktare måste kunna räkna, läsa och skriva och han fick till sitt skydd ett tjänstevapen av staten.

Till en början var skogvaktandet en bisyssla vid sidan av odling och boskapsskötsel, men från och med början av 1900-talet blev skogvaktandet redan skogvaktarens huvudnäring och hans arbetsfält utvidgades att omfatta alla skogsvårdsarbeten. Män från släkten Lönngren fungerade över hundra år utan avbrott som skogvaktare i Korteniemi.

Barndomen på Korteniemi gård

För skogvaktarens barn var livet på Korteniemi gård likadant som vid övriga småbruk i början på 1900-talet: eftersom familjen själv skötte de små åkrarna och ett par kor, hönor och får, deltog barnen i arbetet på gården redan före skolåldern. Skolgången var också krävande, för skolan låg på flera kilometers avstånd och landsvägen nådde inte ända till gården. Barnen var tvungna att ro eller på vintern åka skidor över en sjö och sedan fortsätta till fots till skolan.

Men visst blev det tid över för lek också, och på gården stack det sig ofta gäster, som kunde ha spännande saker med sig. Till de finaste leksaker som skogvaktarens dotter hade hörde de tomma tobaksaskar som hon fått av skogsarbetare, dvs. papyrossaskar med vackra bilder på locket. Flickan lade fjädrar, färggranna stenar och andra vackra naturföremål i askarna och bevarade skatterna på vinden.

 Cirka 1930. Bild: Esko Aaltonen/Museiverket