Om förhistorien

Kaldoaivi ödemark har varit bebodd alltsedan landet befriades från den senaste istidens istäcke. Vildrenfångst, fiske och jakt var de tidigaste näringsgrenarna. Senare ersattes vildrenfångst av renskötsel.

Och historia

Kaldoaivis ödemarksområde har varit bebott av tre olika typers siidor alltså samebyarsfolk. Utsjoki var alltsedan slutet av 1600-talet rensamernas sameby. Enare var skogssamernas sameby, där fiske till en början med var den viktigaste näringsgrenen; senare trängde renskötseln undan fisket. Näätämös sameby representerade den östra typen av samebyar, som allra längst bevarade sinhalvnomadiska livsstil med fyra säsongboplatser.

Sedan länger iktade sig människornas liv mot Norge: på Norra Ishavets strand vandrade manmed renarna om sommaren, där fiskade man och gick på marknader. Gränsspärrarnapå 1800-talet försvårade människornas vandringar. Efter att Finland blivit självständigt började livet rikta sig mot Finland; men i praktiken hände detta först då vägarna blev färdiga.

Även president Urho Kekkonen besökte Kaldoaivi på en av sina Lapplands resor. Kaldoaivi och Muddusjärvi renbeteslag hade alltsedan år1957 utan resultat bett om tillstånd att få bygga ett rengärde längs renbeteslagetsgränser. Projektet fick vind i seglen först år 1960 då president Kekkonen var och fiskade på Vuobme-Gálddojávri. Renkarlarna förde fram enrenhjord på tiotusen renar- vem skulle väl inte ha blivit imponerad av en sådan mängd renar. Anslaget beviljades och staketet byggdes under åren 1962 -1963.

Nuförtiden

Det finns ingen stadig bosättning i ödemarken, tillfälliga boningar finns det däremot rikligt av: skoltarnasfiskepörten, renstugor samt öde- och hyresstugor. På äldre kartor ser man många ripjägares torvkåtor, fiskestugor och övriga stugor, som i tiderna har byggts för jaktturerna, som kunde räcka flera veckor. Tidens tand har gnagat på dessa byggnader:nu står de tysta i ödemarkens frid. Lokala invånare idkar fortfarande fiske och ripjakt i ödemarken enligt det hundratals år gamla jakttraditionen - ofta ändå med hemmet som stödjepunkt.

Fyra renbeteslags (Kaldoaivis, Näätämös, Muddusjärvis och Vätsäris) renar betar på området. Kaldoaivi renbetslags betesmarker ligger till största del på ödemarks- och myrskyddsområdet. Om sommaren går Kaldoaivi renbeteslags renar fria på det område som omgärdas av renstängslen. Om hösten insamlas renarna i Annivaaras utfodrings rengärde, som ligger i samband med Skalluvaaras (Skállovárri) renskiljningsstängsel. Renarna märks under hösten och för vintern. I Skalluvaara har Kaldoaivi renbeteslagets renägare egna renvaktarstugor, där man bor under renskiljningen. Efter renskiljningen förs renarna hjord vis till sina egna betesmarker.

Insamling av renar i Skalluvaaras renskiljninsstängsel i Kaldoaivis renbeteslag. Foto: Jouni S. Laiti