Kaihuanvaara- och Kivalotområdena är skogsforskningsinstitutets kända forskningsområden. Området hette tidigare Kivalo forskningsområde och dess totala areal var 146 km². Skogsforskningen på Kivalos skogklädda berg inleddes år 1918, då Skogsforskningsinstitutet grundades. De första undersökningarna gällde förnyelse och odling av skogar.

Efter kriget var området föremål för utbredda kalavverkningar på grund av sitt goda läge. Byggnadsvirke bestående av ungefär 100 000 stammar (huvudsakligen tall) insamlades på detta område och utnyttjades vid återuppbyggnaden av Finland efter kriget.

Forskningen på området var mycket livlig på 1950- och 1960-talen. I trakten anlades då ett omfattande vägnät och byggdes ett flertal stugor till baser för forskare. Av dessa stugor är Siperia och Sirenin kämppä belägna inom Kaihuanvaara- och Kivalotområdet och de tjänar i dag som raststugor för friluftsfolk.

Sirenin kämppä -raststuga på Kaihuanvaara. Bild: Pia Jaakola

Förvaltningen av områdena övergick i början av år 2008 från Skogsforskningsinstitutet till Forststyrelsen. Skogsforskningsinstitutet kommer dock också i fortsättningen att göra forskningar på provytorna.