Till Iso-Palonen - Maariansärkät naturskyddsområde hör en del av den s.k. Kalliojoki-ledens källflödessjöar samt de näs och åsformationer som förenar dem. Hela området är kargt. Landskapet präglas av en småskuren varierande blandning av ljusa tallskogar, myrar och vattendrag.

Maariansärkät. Bild: Ari Meriruoko

Spår av istiden

Åssträckningen har bildats som en följd av istiden. Inlandsisen hopade även moränbankar dvs. drumliner i längsgående riktning. Det finns en hel hop med drumliner i trakten av Iso-Palonen och Veräinen. Åsarna och drumlinerna täcker berggrundens sprickdal, en urgammal granitgnejsbotten.

Skog, myr och vatten

Skogarna i Iso-Palonen är till största delen gamla talldominerade torra moar. Så gott som alla skogar är skötta och jämngamla. Ännu i slutet av 1980-talet strax innan naturskyddsområdet inrättades utförde man omfattande skogsvårdsåtgärder. De naturvärdemässigt mest representativa skogarna finns i områdets östra del och i gränszonen. I Maariansärkät-området finns naturligt utvecklad moskog med varierande struktur och rikligt med död ved. Det finns inte just någon bland- eller lövskog på momarkerna.

Myrarna som det finns ett fåtal av i området är för det mesta tallmyrar och fattigkärr. Fattigkärrets yta täcks av en tjock och mjuk vitmossmatta, från vilken bomullstoppad tuvull växer upp. De av tallmyrar omgivna fattigkärren förblir magra och höljemossarna fragmentariska. På stränderna samt längs åar och bäckar finns små partier med frodigare madkärrsliknande fattigkärr. Det finns ört- och gräskärr i vissa skogsbårder och längst in på några tallmyrar.

Iso-Palonen. Bild: Risto Sauso

Mest betydande vattendragen är sjöarna Iso Palonen och Veräinen samt älven Viiksimojoki, som tillsammans bildar den populära Kalliojoki-kanotleden. Det finns många mindre sjöar och tjärnar. Även sjöarna är karga. Vattenkvaliteten är god och en del av sjöarna har klart vatten.

Kvitter på sandbankarna

Trots att fågelbeståndet är artrikt finns det få arter som är typiska för gamla naturskogar dvs. hålbyggare. De allmännaste fåglarna är gök, rödstjärt, bofink, bergfink, trädpiplärka och grå flugsnappare. Sidensvans och lappmes för med sig inslag från norr till utmarkerna. Östligt ursprung representeras av bändelkorsnäbb. I tallmyrarnas bårder kan man få syn på videsparv, på fattigkärren gulärla. Även grönbena, ljungpipare och trana häckar i området, liksom även spillkråka och större korsnäbb. Av skogshönsfåglar påträffas bl.a. tjäder och dalripa i området. Under vindstilla kvällar på vårvintern kan man höra slagugglans dova spelläte och berguvens hoande.

Skogsvildren och övriga invånare i skogen Symbol för Vänskapens naturskyddsområde.

I symbolen för finsk-ryska Vänskapens naturskyddsområde avbildas två skogsvildrenar, som symboliserar samarbete och vänskap mellan två länder till fromma för naturskyddet. Skogsvildrenen är ett självskrivet djur för symbolen, eftersom ett av huvudsyftena för Vänskapens naturskyddsområde är att skydda skogsvildrenen och dess habitat. Läs mer om skogsvildrenen samt tryggandet av skogsvildrenens renrasighet på Jord- och skogsbrukministeriets websidor (www.mmm.fi) eller bekannta sig med skogsrenen på sidor www.suomenpeura.fi (på finska, engelska och ryska).

I Iso-Palonen - Maariansärkät rör sig även andra för Kajanaland typiska däggdjur såsom skogshare, räv, älg och björn.

Restaurering i Iso-Palonen - Maariansärkät -området

De naturskyddsområden som hör till Vänskapens park dvs. Elimyssalo, Lentua, Iso-Palonen - Maariansärkät samt Juortanansalo - Lapinsuo ingick i det Life-finansierade projektet Naturskogar och myrar inom Gröna bältet i Koillismaa och Kajanaland, vars syfte var att restaurera bl.a. skogar och myrar i Kajanaland på sammanlagt 13 olika naturskyddsområden. Projektet pågick mellan 2004 - 2008.