Kalajanvuori

Kalajanvuori som reser sig vid Enonniemi var redan på1800-talet en berömd utsiktsplats dit man klättrade upp för att beundra Konnevesi i väst och Hankavesi i öst. Nationalparkens mäktigaste kulle ligger 211 meter över havsytan och 77 meter från intilliggande Vuori-Kalaja tjärn.

Höstutsikt från toppen av ett berg neråt mot en sjö. På den branta, steninga sluttningen växer tallar och lövträd.

Lanstus karsikko

På ön Pohjois-Lanstu möter vandraren de dödas karsikkoträd. På 1800-talet gick man till kyrkan från Konnevesi till Rautalampi modersocken. Mitt under begravningsresan stannade man vid sundet Lantsunsalmi som tydligt urskiljer sig från omgivningen och ristade in den avlidnes namn och dödsdatum i en trädstam. Det smala sundet formade en symbolisk gräns mellan världen där vi lever och livet efter detta. Man trodde att när den döde som tänker spöka ser sitt namn med ett kors på tallen skulle förstå att inte korsa denna gräns.

En torraka med inristningar i stammen.I den övre raden finns siffrorna 1868 inristade och i den undre 35.

Klippmålningen i Toussunlinna 

Vid nationalparkens sydvästra kant vid stranden av Hankavesi finns den lodräta klippväggen Toussunlinna där man påträffat en av de få klippmålningarna i Norra Savolax. Målningen har tolkats som en människofigur och en fragmentarisk älgfigur och en kan ses endast från båt eller från isen. Delar av året ligger målningen under vattnet. Du beaktar väl att klippmålningarna är fridlysta enligt fornminneslagen.

Bergväggen visar vagt en mänsklig figur, och små fragment av älg i röd färg.

Käpynän ukko

Från Käpynävuoris sluttning betraktar bergets herre vattnet med en förnöjd uppsyn. Den leende gubben visar sig för paddlare och roddare, när de kikar mot bergssluttningen ur rätt vinkel.

En paddlare som sitter i en kajak och ser på Käpynänvuoris stenmur.