Tätt växande vitmossor bildar underlag för myrnaturen. De har anpassat sig till myrens sura och näringsfattiga miljö. Bland vitmossorna växer olika starrarter och risväxter. I början av juni kan man se tuvullens ax som vita prickar över myren. Tuvullens första skott sticker upp redan tidigt på våren bland snö och is. På försommaren färgas myrens tuvor rosa av roslingen. Roslingen är en vintergrön växt vars läderartade blad med bakåtböjda kanter smyckar myren året runt. Till myrens mest speciella växter hör den insektsätande daggörten. I myrens fuktiga och näringsrika nordvästliga del hittar kråkklövern lämpliga växtplatser. Den är trots namnet inte släkt med klöverväxterna, utan har fingerlika, sågkantade blad och karminröda, stjärnlika blommor.

Tranbär hör till myrarnas läckerheter. Bild: Tuija Warén

Myrens delikatesser

Den mest konkreta glädjen av myrens växter ger hjortronen. Under bra år kan man på utflykten plocka litervis med hjortron. Efter de första frostnätterna går höstens sista utflykter till tranbärsställena.

Bären duger också som mat åt Levanevas djur. Trastar, sidensvansar och hönsfåglar äter myrens blåbär, lingon och kråkbär. Också rovdjuren tycker om de söta bären. På våren då tranan återvänder till myren får den näring från tranbären som bevarats under vintern.