Strandängar

Mietoisviken omgavs tidigare av vida, öppna ängsmarker. Då betesgången upphörde på 1970 - 80 -talen på området försvann strandängarna så småningom och gav plats åt vassväxtlighet. Strandängarna torrlades också till åkrar.

Kor på strandängen i Mietoisviken. Bild: Tapio Aalto

Tack vare de senaste årens skötselarbeten har man fått tillbaka de öppna strandängarna i området. Vikens igenvuxna strandområden har skötts med slåtter och betesgång, såväl med nationell som med EU finansiering. Vårdens inverkan syns inte bara i förändringar i växtligheten, utan även i fågelfaunan; arter som kräver låga strandängar, såsom gulärlan, rödbenan och tofsvipan häckar på de skötta strandområdena. Dessutom har förhållandena märkbart förbättrats för flyttfåglarna, eftersom de använder de öppna, skötta stränderna som matställe. För tillfället är betes- och slåtterområdet 115 hektar.

Mietoisvikens fågelfauna

En viktig rastplats för flyttfåglar

Laajokis delta är en ytterst viktig rastplats för vårens flyttfåglar. Mest liv är det i slutet av april och början av maj i viken. Då kan det samtidigt rasta upp till tusentals sjöfåglar i viken. De talrikaste rastfåglarna är storskrakarna, kniporna, viggarna, krickorna, bläsänderna och gräsänderna. Storskrakarna har som flest räknats vara 4000 individer samtidigt.

Även arter som häckar fåtaligt i Finland, såsom gäss, sångsvan, snatterand, bergand och salskrake rastar regelbundet i området. Dessutom observeras det årligen arter i viken, som passerar genom Finland på sin flyttfärd eller som häckar fåtaligt i Finland, samt nationellt sällsynta arter. Regelbundna gäster om våren är bl.a. mindre sångsvan, bläsgås och rödspov. Även dubbelbeckasiner gästar området varje höst. Havsörnen och pilgrimsfalken är mera sällsynta rovfågelarter som påträffas årligen.

Viken hör även till grågåsens viktigaste samlingsplatser på sensommaren i vårt land. Som mest kan det finnas t.o.m. tusen gäss samtidigt. Mest gäss finns det i viken under slutet av juli och de tre första veckorna i augusti. Majoriteten av gässen avlägsnar sig då andjakten börjar.

Den häckande fågelfaunan

Enligt en utredning från år 2002 häckar nio sjöfågelarter i viken, t.ex. krävande arter som trivs i frodiga fågelvatten såsom årta och skedand. Det finns sammanlagt ca 70 häckande sjöfågelpar på området. Skrattmåsarna och silltrutarna samt tärnorna har försvunnit ur områdets häckande fågelfauna närmast på grund av att fågelskären vuxit igen.

Av vadarna häckar tofsvipan, enkelbeckasinen, storspoven, rödbenan och drillsnäppan i området. Dessutom häckar även en del rördrommar, tranor, vattenrallar och sumphönor i viken.

Under de senaste åren har även ett av landets få ängshökpar byggt sitt bo i området. I vassruggarna däremot häckar tiotals sävsångare, rörsångare och sävsparvar. År 2002 påträffades för första gången på länge en spelande sydlig kärrsnäppa.