Ett mångsidigt myrlandskap

Levaneva naturskyddsområde består av tre vidsträckta myrar: Levaneva, Vähä Levaneva och Kuuttoneva. Största delen av myrområdet hör till de för Västra Finland typiska koncentriska strängmyrarna (kilpikeidas) där myrens centrala del är högre belägen än dess kanter. En sådan myr är karg, eftersom den endast får näringsämnen från luften och med nederbörden. Kuuttoneva i områdets östra del har drag av en aapamyr, då dess centrala del ligger lägre än dess kanter. En aapamyr är frodigare än en strängmyr eftersom vatten som rinner mot myrens centrum för med sig näringsämnen från omgivningen. I de centrala delarna av Levaneva, Vähä Levaneva och Kuuttoneva finns rikligt med höljor, alltså små myrtjärnar. Myrtyperna är i huvudsak karga tallmyrar och fattigkärr, men på Kuuttoneva finns också mer näringsrika myrtyper.

Del av Levaneva centrum. Bild: Raimo Viitasaari

På naturskyddsområdet finns det förutom myrar även tallbevuxna skogsholmar samt enhetliga skogsområden. Skogarna är ställvis tämligen unga, men vid myrens rand och på skogsholmarna finns äldre blandskog. Myrens kanter har tidigare blivit dikade, med dikena är så gott som igenvuxna och har inte försämrat Levanevas naturvärden permanent.

Vitmossans rike

Vegetationen i Levaneva återspeglar områdets mångfald. På de vidsträckta orörda kalmossarnas mosaik av höljor och tuvor växer vegetation typisk för näringsfattiga myrar. Myrens yta domineras av vitmossor och risväxter som har anpassat sig till det näringsfattiga, sura myrvattnet. I Levanevas nordvästra hörn är landskapet format av den konstgjorda sjön Kivi- och Levalampi. Där är det omöjligt att röra sig på grund av gungfly och de torvflak, som ständigt är i rörelse. Däremot hittar flera fågelarter fina häckningsplatser på de vattenomgivna vitmossetuvorna. Kivi- och Levalampi dämdes upp på 1960-talet för att tillgodose vattenbehovet hos den pappersmassafabrik som ligger i Närpes ås mynning, och för att motverka översvämningar vid åns stränder. På grund av vattenståndsregleringen är den konstgjorda sjön en krävande livsmiljö. Under torra somrar kan stora delar av sjöns översvämningsområden vara torrlagda.

Flygande varelser och rovdjur

Försommarens myggor och högsommarens flugor och bromsar är en oskiljbar del av myrnaturen. Otaliga svärmar mattar lätt ut vandraren. Man bör dock komma ihåg att insekterna utgör en viktig föda för många fåglar som häckar på myren och vid dess kanter. På skogsholmarna i närheten av Kivi- och Levalampi konstgjorda sjö flyger mängder av fladdermöss. Skogsholmarna har också sin egen lilla stam av flygekorrar. Ett tecken på områdets vildmarkskaraktär är att björn, varg och lo observeras nästan årligen, även om det då är fråga om vandrande hannar eller honor med sina ungar. Till fågelfaunan hör såväl skogsfåglar som sjöfåglar, vadare och tättingar. 

Myrens växter

Tätt växande vitmossor bildar underlag för myrnaturen. De har anpassat sig till myrens sura och näringsfattiga miljö. Bland vitmossorna växer olika starrarter och risväxter. I början av juni kan man se tuvullens ax som vita prickar över myren. Tuvullens första skott sticker upp redan tidigt på våren bland snö och is. På försommaren färgas myrens tuvor rosa av roslingen. Roslingen är en vintergrön växt vars läderartade blad med bakåtböjda kanter smyckar myren året runt. Till myrens mest speciella växter hör den insektsätande daggörten. I myrens fuktiga och näringsrika nordvästliga del hittar kråkklövern lämpliga växtplatser. Den är trots namnet inte släkt med klöverväxterna, utan har fingerlika, sågkantade blad och karminröda, stjärnlika blommor.

Tranbär hör till myrarnas läckerheter. Bild: Tuija Warén

Myrens delikatesser

Den mest konkreta glädjen av myrens växter ger hjortronen. Under bra år kan man på utflykten plocka litervis med hjortron. Efter de första frostnätterna går höstens sista utflykter till tranbärsställena.

Bären duger också som mat åt Levanevas djur. Trastar, sidensvansar och hönsfåglar äter myrens blåbär, lingon och kråkbär. Också rovdjuren tycker om de söta bären. På våren då tranan återvänder till myren får den näring från tranbären som bevarats under vintern.  

På våren vaknar myren

I Levanevas centrala delar klarar sig bara de mest härdade fågelarterna hela året. På vintern härskar orrarna, dalriporna, tjädrarna och korparna över myren. Under bra fröår påbörjar mesar och hackspettar sin häckning redan mitt i vintern. Men det är tranans ankomst på våren som väcker myren till liv.

Ljungpiparen övervakar sitt revir. Bild: Raimo Viitasaari

De karga myrarnas sjöfåglar, vadare och tättingar har en intensiv häckningsperiod i maj och juni. De mest synliga vadarna är de visslande ljungpiparna, de varnande grönbenorna, de konstflygande tofsviporna och de ljudliga småspovarna och storspovarna. De nordliga arterna representeras av brushanen, som håller intensiva tornerspel på våren.

Av tättingarna har ängspiplärkan och den granna gulärlan gjort sig mest hemmastadda på myren. På Levaneva finns många höljor, vars betydelse är speciellt stor för fågelfaunan. I närheten av höljorna häckar knipor, viggar och krickor. Smålommen, fylld av urkraft, förkunnar ljudligt sina fiskefärder då den flyger över myren. Arten har börjat häcka på Levaneva först i slutet av 1990-talet.

Torvflakens häckare

Fågeltätheten är störst på torvflaken i Kivi- och Levalampi -sjöns norra del. Där häckar en stor mängd skrattmåsar och olika sjöfåglar, men även många vadare och tättingar finner lämpliga boplatser på de vattenomgivna vitmossetuvorna. Den här delen av myren är också en viktig rast- och matplats för flyttande sjöfåglar och vadare.

En av de mer speciella arterna vid sjön är den smalnäbbade simsnäppan, som är en nordlig art. Den här lilla vadaren har häckat på området under några år. Andra sällsynta vadare som trivs på myren är dvärgbeckasin och rödspov. Norra delen av bassängområdet är också viktig för sträckande fåglar och vadare, då de kan vila och söka sin föda där.

En trana. Bild: Vesa Heinonen

På tranans mark

Tranan anländer till myren som en av de första flyttfåglarna medan snön fortfarande ligger kvar på marken. Tranorna förbereder sig för häckningen med vittljudande rop och vild dans. Trandansen hör till de ståtligaste spelen bland våra fåglar. På grund av myrens karghet häckar få tranor i Levaneva. Däremot kan man se stora flockar med ungfåglar som flyger över myren på väg till närliggande åkrar för att äta. Trana är ett gammalt namn, både på svenska och på finska (kurki). Namnet tros vara ljudhärmande och är liknande på alla nordiska språk.