Kärnäkoski fästnings historia

Kärnäkoski fästning byggdes 1791 under ledning av den ryska generalen Aleksandr Suvorov för att ingå i försvaret av huvudstaden St. Petersburg. Fästningen som tryggade gränsen mot Sverige var samtidigt bas för ryska flottan i Saimen. Fästningen övergavs som onödig då Finland 1809 anslöts till Ryssland.

Kejsarinnan ger order om att säkra gränsen
Fästningen och bergskansen reser sig
Kärnäkoski fästning läggs ned

Kejsarinnan ger order om att säkra gränsen

Hattarnas krig mellan Sverige och Ryssland slutade 1743 med freden i Åbo. I den anslöts sydöstra Finland till Ryssland. Svenskarna försökte i Gustav III:s ryska krig i slutet av 1700-talet återerövra de förlorade områdena, men lyckades inte. I Kärnäkoski ägde också häftiga strider rum.

Genom Gustav III:s krig vaknade ryssarna till insikt om det hot som Sverige orsakade. På kejsarinnan Katarina den storas order började man befästa gränsen. Kejsarinnan skickade 1791 general Aleksandr Suvorov att bygga en befästningslinje som skydd för rikets gräns i nordväst. Suvorov följde ordern, och under hans ledning byggdes i början av 1790-talet i snabb takt en yttre befästningslinje för att skydda St. Petersburg. Den bestod av fästningarna Kyminlinna (Kymmeneborg), Liikkala, Uttis, Järvitaipale och Kärnäkoski.


Bild: Elias Lahtinen

Fästningen och bergskansen reser sig

Som plats för Kärnäkoski fästning valde Suvorov forsens västra strand, från vilken det var lätt att övervaka både landsvägen från Savitaipale till S:t Michel och farleden ut till Saimen. Fästningen erbjöd också ett skydd för den ryska Saimenflottan.

I Kärnäkoski byggdes en bastionsfästning som var 220 meter lång och 150 meter bred. Kring fästningen byggdes murar eller kurtiner och på borggården byggnader av trä. Till fästningsområdet hörde också en egen redutt, Bergskansen, som var en liten skans som fungerat som stöd för huvudfästningen, Ratasalo batteri och Partakoskiredutten, som låg ett par kilometer mot nordväst från Kärnäkoski.

I befästningsarbetet deltog både ryska truppförband och lokala bönder. Dagligen befann sig 500–1000 soldater i arbete. En stor skara män som deltog i befästningsarbetet dukade under på grund av sjukdomar och det tunga arbetet. Fästningen byggdes färdig på ett drygt år, och i september 1792 kunde Suvorov prisa och kalla den "vacker som en blomma". Omkring 400 beväringar stationerades i fästningen. Huvudbeväpningen var två haubitsar, eller fältkanoner, samt i början 14 och senare 24 kanoner.

Ingenjörsgeneralen Paul van Suchtelen kritiserade 1795 Suvorovs fästningar och föreslog att de skulle moderniseras. Planen förverkligades inte, men nya förslag som gällde Kärnäkoski lanserades igen i början av 1800-talet. Inte heller de förverkligades. Kejsar Alexander I besökte Kärnäkoski 1803, och då kunde van Suchtelen framföra sin kritik på ort och ställe. Till följd av detta inledde man nya byggnadsarbeten på vissa andra fästningar såsom Kymmeneborg, men i Kärnäkoski hann man inte komma igång innan kriget bröt ut 1808.

Kärnäkoski fästning läggs ned

Ryssarna avancerade snabbt i Finska kriget, och Kärnäkoski fästning blev aldrig föremål för krigshandlingar. När freden slöts i Fredrikshamn 1809 förlorade Kärnäkoski sin betydelse som gränsfästning. Det räckte emellertid ända till 1835 innan kejsar Nikolaj I beordrade att fästningarna skulle läggas ned. Kärnäkoski fästning avväpnades och användbart material, byggnaderna medräknade, ropades ut på auktion.

I kriget 1918 utkämpades många strider under våren mellan röda och vita i Kärnäkoskis näromgivning.

Konstruktionerna i Kärnäkoski fästning och särskilt nedrasade murar och vallar har sedan 1960-talet reparerats tre gånger. Numera sköts området av Forststyrelsens naturtjänster.