Kappelniittys historia

Kappelniitty som en del av Yläne gård

De tidigaste tecknen på mänsklig verksamhet på Kappelniitty är från tusentals år sedan. Med säkerhet vet man att där funnits bebyggelse sedan järnåldern. Kappelniitty är en del av centralorten som i slutet av järnåldern, senast 800–900 e.Kr., uppstod vid södra delen av insjön Pyhäjärvi i Säkylä, och där det ingick flera boplatser och gravfält. Där började bosättningen som fortsatt till denna dag.  

I övergången från järnåldern till medeltiden fanns här knappt 20 hus. Tillsammans utgjorde de storgodset Yläne gård (kulturmiljo.fi, på finska). Det första säkra omnämnandet om gården är från 1381. Till gården hörde Mäenpää, Vainionperä, Lietsa, Haveri och Savo arrendatorbyar som låg längs Yläneenjoki söder om gården. Kappelniitty ligger på dåvarande Mäenpää arrendatorbys tomt. I norr gick gårdens gräns längs vägen mellan Kjulo och Nousis, som var i bruk redan på medeltiden. Vägen var redan tidigt känd som S:t Henriks väg, eftersom flera platser som hörde ihop med S:t Henriks kult låg längs vägen.

Ett medeltida kapell

Yläne sockenkyrka ligger ca en kilometer från Kappelniitty. Den byggdes 1782, och har med säkerhet haft åtminstone två föregångare på samma plats. Enligt traditionen finns det två platser i Yläne där det funnits medeltida kyrkor, men nuförtiden anses uppgifterna om platsen på Vimmanmäki vara opålitlig. Kappelniittys kyrka eller kapell har inte ifrågasatts. Det finns ingen närmare information om när kapellet byggdes eller förstördes.

Det är typiskt för Sydvästra Finland att de tidiga sockenkyrkorna uppstod på ett järntidsstorgods eller en medeltida herrgårds område. I Yläne är denna koppling tydlig och konkretiseras just på Kappelniitty.

Tecken på det förflutna  

Man har redan länge vetat om Kappelniitty, men inga egentliga undersökningar gjordes på området innan 1990-talet, då området blev aktuellt i samband med planläggningen. Under provgrävningarna hittade man förutom ett tjockt kulturlager även bland annat stenstrukturer och fornåkrar. Redan innan utgrävningarna hade en lokal invånare hittat keramik från järnåldern på platsen. Med hjälp av ortsborna hittade man år 2000 grunderna till vad som troligen är staketet till en kyrkoträdgård. På basis av undersökningarna konstaterade man att objektet var så värdefullt att fornlämningsområdet inlöstes i två delar 1995 och 2000.

Kappelniitty är en av de få platserna i Finland där gränserna till forna åkerterasser syns på markytan. Av korn och klubbvete som man hittat har man kunnat konstatera att området odlats redan i skiftet av merovinger- och vikingatiden, d.v.s. under 700- och 800-talen.

Kapellet byggdes ursprungligen i närheten av Mäenpää medeltida arrendatorbys tomt. I slutet av medeltiden fanns det två hus i byn, varav det ena försvann under 1700-talet, och det andra fortfarande används som lantgård. I Kappelniittys södra del finns det lämningar efter byggnader som troligen hör ihop med Mäenpääs övergivna hus. I områdets norra del finns det en tjärdal som är från en senare tid än de övriga fornlämningarna.

Idag har växtligheten tagit över en stor del av området och det kan vara svårt att upptäcka tecknen på det förflutna i synnerhet på sommaren.