Kakonsalo är en fridfull vildmark omgiven av tät skog och sönderskuren av små tjärnar. Området har även mycket momarker av lingontyp med ett jämntjockt lavtäcke. Kakonsalo-området är mångsidigt och terrängen böljande med en mosaik av små berg. På eldplatsen vid Pieni Kakonjärvi kan man beundra det flacka berget Kakonvuori som reser sig till 180 meters höjd på sjöns södra strand.

Bland det bästa med Kakonsalo är Raatelamminsalo och Haukiniemi skyddsområden för gamla skogar. Inom skyddsområdena har man påträffat arter som finns i de mest värdefulla skogarna i södra Finland. Riktiga skatter är de utrotningshotade arterna av skalbaggar och tickor som är beroende av såväl levande som döda aspar. En utrotningshotad växt som har påträffats i Kakonsalo är skogsklockan.

Urskog i Raatelamminsalo. Bild: Katri Suhonen

Särskilt i Raatelamminsalo finns det tät gammal skog och bergväggar men på området finns även rikligt med unga skogar. Man har återställt plantskogarna och unga bestånd i Kakonsalo i naturligt tillstånd. Den gamla och numera privatägda skogsarbetarförläggningen i Raatelampi vittnar om det tidigare skogsbruket på området.

Faunan i Kakonsalo

Kvällstid kan man se flygekorren glidflyga från träd till träd i den gamla skogens dunkel. Även lavskrikan, som är vanligare i norr, häckar i skogarna i Kakonsalo. Dessutom söker den tretåiga hackspetten och spillkråkan sin föda från död ved. Berguven och törnskatan jagar i skogsgläntorna.

Restaureringsarbete i Kakonsalo

Största delen av skogarna i området består av gran- och talldominerad plantskog eller unga skötselbestånd. I de unga skogarna i Kakonsalo har man har man utfört restaureringsarbeten som ska återställa skogarna i sitt naturliga tillstånd. Restaureringen är synlig inom området på många sätt. 

Färska spår av brand i terrängen. Bild: Katri Suhonen

Skogarna har restaurerats främst genom att fälla träd samt öka mängden död ved och bränna skogsbestånd. Syftet är att öka inslaget av lövträd och i synnerhet asp. Aspplantorna är en delikatess för de många älgarna i Kakonsalo och därför har man varit tvunget att inhägna asparnas växtplatser. Även de flitiga bävrarna i området äter gärna av asparna.

Genom att bränna skogsbestånd skapar man livsmiljöer för sådana minskande organismarter som behöver bränd ved för sin överlevnad. Eftersom brandbekämpningen numera är mycket effektiv har sådana områden blivit allt mer sällsynta. Man har bränt skog till exempel på västra stranden av sjön Pieni Kakonjärvi.

Insektsfällan vid vägen ingår i försöken som hör samman med restaureringen. Bild: Katri Suhonen

Längs Muhamäkivägen finns försöksytor med död ved där insektsfällor har placerats ut på aspstockarna. Här undersöker man hur arter som lever på asp sprids från en plats till en annan. Försöken kommer att fortgå i flera år och fällorna finns på plats alltid sommartid. Senare kommer man eventuellt att undersöka om det har växt tickor på stockarna.

Med olika metoder har man även åstadkommit omkullfallna träd dvs. lågor och döende träd på rot, vilket för sin del ökar naturens mångfald på området. Dessutom har man återställt små myrar på området genom att fylla igen diken och avlägsna trädbeståndet så att vegetationen på myrarna kan återfå sin forna glans. På de restaurerade myrarna måste man röra sig försiktigt eftersom de igenfyllda dikena kan vara förrädiska.

Den blivande döda veden har ringbarkats så att den dör på rot. Bild: Katri Suhonen