Förhistorisk tid

Tre fångstgropar avslöjar att det förekom mänsklig verksamhet på Auttiköngäsområdet redan på förhistorisk tid. Fångstgroparna är grävda på en typisk plats; i sandig mark på åstranden i ett hörn mellan ån Auttijoki och en mindre bäck som rinner ut i ån. Fångstgroparna var en gång i tiden djupa, men med tiden har de småningom fyllts av sand från omgivningen. I dag kan man urskilja dem bara som mindre än en meter djupa fördjupningar i terrängen. De intet ont anande bytesdjuren föll i de kamouflerade fångstgroparna.

Flottningens historia

Det har flottats virke i Auttijoki sedan slutet av 1800-talet och ända in på 1970-talet. Det var lätt och förmånligt att transportera virket med vattenleder längs Auttijoki till Kemijoki och vidare till Kemi som råmaterial för sågindustrin.

Eftersom flottning var omöjligt i den branta och steniga Auttiköngäs forsen, var den enda möjligheten att styra virket förbi forsen längs en flottningsränna. För att det skulle flyta tillräckligt vatten i flottningsrännan byggdes en damm höjde vattnets yta ovanför forsen. Med hjälp av en rörlig dammlucka kunde man snabbt och lätt reglera vattnet i rännan och på så sätt förebygga stockningar. Under fritiden ägnade sig timmerflottarna bl.a. åt att rista in sina initialer och datum i ravinens lodräta klippväggar. Det finns inristningar här och där nedanför vattenfallet.

Enligt dokument är den äldsta officiella uppgiften om Auttiköngäs flottningsränna från år 1889, då flottningsstadgarna för Auttiköngäs flottningsränna i Auttijoki fastställdes. Efter detta har flottningsrännan och dammen restaurerats av forststyrelsens bl.a. år 1939 och under åren 1965 - 1966. Nuförtiden flottas det inte i Auttijoki, men Auttiköngäs flottningskonstruktioner bevaras som en kulturhistorisk sevärdhet.

Den gamla handelsleden

Bild: Olli VainioAuttijoki hör till den urgamla handelsleden som går från Fjärrkarelen via Kuusamos sjöplatå och Posio till Kemi älvs mynning. Den användes av såväl karelare, kajanabor som norrmän på sina handelsresor och räder.

Under det 25-åriga kriget mellan Finland och Ryssland (1570-1595) och speciellt under den Stora ofreden (1713-1721) var denna led en av Norra Finlands mest betydande ofredsleder. Sannolikt gick även räderna som Pekka Vesainen ledde i slutet av 1500-talet till Kuolansuu och Petsamo just genom Auttiköngäs.

Under senare tider brukade handelsmän ha för vana att stanna till och ofta även övernatta i Auttis gästgiveri. Roddbåtar lastade fulla med handelsvaror användes som fortskaffningsmedel. Man passerade tryggt Auttiköngäs genom att bära handelsvarorna landvägen till en annan båt som väntade på den motsatta sidan av forsen.

Enligt gamla legender har flera människor drunknat i Auttiköngäs även efter dessa fientliga tider. Jussi Jokkala från Rovaniemi klarade sig dock undan med blotta förskräckelsen. Han rände ner för själva forsen och kom ända ner till lugnvattnet med medvetandet i behåll, och räddades sedan där. Det berättas, att endast skinnet på Jussis sidor hade skrapats sönder. Byxfickorna hade ändå vänt sig aviga, och därför hade Jussi tappat sina pengar. Senare gifte han sig i gengäld med en rik änka från Oikarainen.

Krigshistoria

Med all önskvärd tydlighet syns även spåren efter de tyska trupper som var stationerade på området under fortsättningskriget. Tyskarna lät sina krigsfångar bygga en försvarslinje från Kemi träsk till Simojärvi. Det finns rikligt med spår efter denna försvarslinje på Auttijokis stränder, speciellt på bägge sidorna av den landsväg som går väster om Auttijoki till Posio. Man har hittat nästan 50 olika slags skyttegravar, eldnästen och rester av skyddsrum (korsun) utmed vägen.

Ett annat minnesmärke efter fortsättningskriget är den ryska krigsfångens grav som ligger i ändan på vintervägen som går från parkeringsplatsen. Enligt bybornas berättelse belägrade sig denna förrymda fånge med sin kumpan i den dåvarande stugan vid forsens strand, där skyddskåristerna sedan sköt honom i en eldstrid.